måndag 18 september 2017

Jag fattar alltihop


Konst av olika slag är helande läkande och skapar osynlig trådar mellan oss människor när vi känner igen oss i det vi upplever. Sedan om det är måleri, foto, installation eller musik spelar mindre roll. Men för mig är konst livsviktigt. Det har hjälpt mig att förstå mig själv så många gånger.

En av dom som skrivit sig in under huden på mig är Lasse Winnerbäck.
Den här låten har jag så många gånger känt igen mig själv i och landat i en slags tillit till alltihop


Jag fattar alltihop



om du går ut i solen

och sätter dig en stund
för att natten blev så virrig
för att känslorna gick runt

för att jag aldrig nämnde
att det du gör är bra
att jag är lika vilsen
och för att jag aldrig sa

åh, jag fattar alltihop
åh, jag fattar alltihop



om du sitter och skriver nu
på långa kloka brev

om vad vi hann och inte hann
och allt som aldrig blev

om citronerna och träden
och långa vägar bort
om tid som går och inte går
om lust som kokar torrt

åh, jag fattar alltihop
åh, jag fattar alltihop

om du repar upp historien
fast den är så dum
om att klia tills det blöder
på en och samma punkt

det där var nån annan
det där var inte jag
förlåt tusen felsteg
den enda som jag kunde va

åh, jag fattar alltihop
åh jag fattar alltihop
åh jag fattar alltihop
åh jag fattar alltihop
/L Winnerbäck


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar