lördag 13 augusti 2016

Finns ovillkorlig kärlek..?!

Kärlek är den stora källan vars urspung vi alla är sprungna ur.
Den eviga energin som finns överallt. Eller det är i alla fall  mitt sätt att se på det här med ren, sann universell kärlek. Den har vi alla tillgång till. Alltid. Den är äkta sann och fullkomligt ren
Den är inte komplicerad som vi så många gånger tror. Den är enkel, rak och direkt


Det som är svårt är relationer och hur vi människor förhåller oss till det sistnämnda. Vi blandar ju så lätt ihop det här med kärlek och relationer. Jag personligen kan tycka att relationer är UNDERBART men ändå ett ständigt mysterium och inte helt lätt att vårda och samtidigt skapa ett utrymme för två personer att växa i sin egen personlighet. Inuti relationen.  Så många gånger som jag hör hur människor omkring mig talar om relationer ur ett slags "måste-läge" Vi ska till varje pris leva i en relation för att vara kompletta. En annan person ska göra oss lyckliga, bekräfta oss, ge oss kärlek och vara oss behjälpliga i allt i våra liv. Ja jo jag hajar detta. Det är ju en ynnest och en fantastisk förening när man hittar någon att älska och som älskar en lika öppet och fritt tillbaka. 

Tänk om vi kan leva i fullständig kärlek utan partner 

Kärleken från barn är alltid direkt och enkel utan vuxet tillkrånglade analyser och parametrar
De har något att lära oss som vi så lätt glömmer 
Jag tänker att om vi automatiskt lägger parrelation synonymt med kärlek tror jag att vi missar något väldigt viktigt. Nämligen det här med att kärlek inte är förunnat de som lever i en parrelation. Kärleken finns överallt. Och om jag börjar med att leva i kärlek till mig själv och lär mig älska mig så som jag är så kommer jag automatiskt att öppna en kanal som gör att jag kan se kärlek i allt. Och jag tror att det är DÄR det börjar. 


Jag kan t o m drista mig så långt att påstå att olycklig kärlek inte existerar. Eftersom kärleken bor i mig. Min kärlek bor inte i någon annan. Den är heller inte avhängig någon annan och dennes kärlek till mig. Så om någon jag älskar lämnar mig så upplever jag absolut sorg osv. Men kärleken kan ingen ta ifrån mig. Den lever ju inuti själva mig oavsett vem som lever med mig eller vem som lämnar mig. Är ni med på vart jag vill komma?! 

Det leder också till tanken om det finns något som heter ovillkorlig kärlek. För isf innebär det ju att det måste finnas något motsatt, nämligen villkorlig kärlek. Och det hävdar jag bestämt inte existerar. För kärleken är ren. Den innehåller inte villkor, makt, krav eller liknande. Om det finns något vi benämner villkorlig kärlek så är det något annat vi pratar om. Det är inte den rena sanna kärleken. Och finns inte benämningen villkorlig kärlek behövs ju uppenbarligen inte heller ovillkorlig kärlek. Bara KÄRLEK rakt av. Ungefär som att blött vatten inte behövs som benämning behövs inte heller ovillkorlig kärlek för den är alltid ovillkorlig om den är ren och sann. 

Ja lite fria tankar om kärlek. Med detta inte sagt att det ÄR så här. Som vanligt är det mitt sätt att se. Du kanske har ett annat sätt att se på saken. Dela gärna med dig. Olikheter berikar

Kärlek till er alla

söndag 10 juli 2016

Jag är inte det du tror att jag är


Ja säga vad man vill men tjatar sönder er med alldeles för många inlägg här på bloggen ja det gör jag då sannerligen inte. Det är som om orden gjort en tillfällig paus inuti mig. Det finns ett antal anledningar till det. Men mest beror det nog på en liten snedprioritering i mitt liv. En liten mental sladd ner i diket. 

Nåväl nu är jag här igen i alla fall.


Jag har nu varit ledig en hel vecka och känner att jag börjar känna igen mig själv igen. Jag har använt veckan till att träna, meditera, promenera, yoga, doftat på otaliga blommor och gjort roadtrips och fikat med människor jag älskar. Jag har andats på djupet och väntat in min egen puls. Jag har stannat och låtit livet kliva fram och levas genom mig utan större påverkan eller inverkan av mitt rationella jag. Jag behövde låta mig vara en stund. Nu ler mitt hjärta igen för första gången på ett bra tag. Insikter lägger sig som ett vackert pärlband runt min hals och jag förstår mig själv och min kropps signaler igen. Jag känner tacksamhet på djupet för det. 

Nu längtar jag efter mina penslar igen och jag tror att de vackra strandfynden vi plockade utmed havet häromdagen ska få nytt liv. Det är så härligt att förgylla sitt hem med dessa minnen och påminnas om dessa dagar när vinter och mörker håller sitt grepp om oss igen. 

Så nu sitter jag här, det är söndag och jag har ett glas rött intill mig och massor av känslor i kroppen. Det finns ju alltid gott om dessa i den karlssonska kroppen kan tilläggas. Men det finns ett lugn också. Ett nytt moget lugn som jag är innerligt nyfiken på vad det kommer att föra med sig i mitt liv. 

Hoppas ni har det gott where ever you are och att ni tar hand om er. Tro inte på alla era tankar. De är ofta ett sinnets spektakel som vill få oss att att vara onödigt rationella och rädda. Lyssna på hjärtat istället. Det vet hur tonerna ska spelas på just ditt livs alldeles unika melodi. 


Och sist men inte minst vill jag skicka med er en tanke på vägen.

Jag är inte det du tror att jag är. 
Du är det du tror att jag är. 



Jösses vilket klokt ordspråk. Vi kan aldrig vara någon annans uppfattning om oss själva för då skulle vi vara lika många personligheter som det finns människor omkring oss. Så när du har en uppfattning och "vet" vem jag är säger det mer om dig än om vem jag egentligen är. För du uppfattar mig utifrån där du är exakt just nu, med dina premisser och preferenser. Det du vet om mig är bara ett perspektiv av mig sett inifrån dig. Har du tänkt på det någon gång ?! Så låt ingen annan sätta en personlighet på dig. Det kan bara du göra. 


Puss love and understanding - kom ihåg att livet är NU 



måndag 16 maj 2016

Om du gillar dig kan du gilla mig...



Om vi drar saker till sin yttersta (och smått filosofiska)spets så slutar alla kärleksrelationer i smärta. Antingen tar det slut och någon lämnar eller så dör någon. Eller så dör båda och så uppstår smärta för de som finns kvar. 

Ändå kastar vi oss ut med våra sårbara hjärtan, darrande förälskade händer och älskar villkorslöst igen och igen.   Jag kan inte annat säga än att vi är så otroligt modiga. Vi gör ju oss också beroende av någon annan i det hänseendet att deras blotta existens är förutsättningen för vår själsliga lycka. 

Jag kan tänka på det där ibland. Hur vackert och smärtsamt det är att älska och låta sig älskas. Och hur tunnhudade vi blir i förälskelsens enorma bombastiska omfång. Det är vackert utan gräns. Men också smärtsamt, läskigt och stort. Jag kan få lite ontologisk yrsel vid blotta tanken. Exakt samma känsla som vid tanken på livets mening, universums uppbyggnad och huruvida evigheten finns. 

Men handlar det inte också om att först älska och acceptera sig själv. Jag tänker att det alltid måste börja där för att kärleken ska kunna växa i sin egen energi och frihet. Men att det också är ur den egna självacceptansen som modet uppstår. För om differensen är för stor mellan den kärlek man omsätter till sig själv och den kärlek man omsätter i relationen skapas en missmatch som suger istället för ger energi. Själva kärleken får en slags friktion. Och ni som närvarade på fysiklektionerna vet ju att friktion är en kraft som strävar efter att motverka den relativa rörelsen mellan två ytor som står i någon som helst kontakt med varandraOch jag tror att om dessa två s k kärleks-ytor inte kan spegla sig i varandra uppstår en diskrepans i relationen förr eller senare.

Så ge dig själv acceptans, omsorg och kärlek. Ta hand om själva dig. Du är värd det bästa och livet vill dig väl.
Om vi gör det kommer den sanna kärleken vara en konsekvens och resultat av din personliga utveckling. 

All kärlek till er alla denna vackra måndag i maj


måndag 9 maj 2016

Jo vi är faktiskt ett resultat av vad vi tänker....



Jag hör ofta att människor pratar om att man kan inte rå för sina känslor. Inte ens våra tankar. De bara händer oss. Utan förvarning och vi har ingen möjlighet att styra. 

För mig är det en sanning med modifikation. Visst händer känslor och visst känns det som om tankar ockuperar oss och vi kapitulerar inför dess ibland enorma kraft och kapacitet att rubba vår existens.. 

Men känslor är faktiskt ett resultat. En kontenta av tankar. Och tankar är styrda från oss. Är de negativa är det egot som klivit in och regerar. Egot livnär sig nämligen alltid på rädsla. Är de positiva har egot backat och vi har tillgång till vårt större klokare medvetande

Nu protesterar många av er som fortfarande är slav under känslor och tankar.  Och det är helt ok. Vi är alla på olika plan i livet. Men jag skulle vilja förmedla vad jag tror och hur min övertygelse ser ut. Läs lite till bara :) 

Om vi tar det här med kreativitet t ex. Många intellektuella, logiskt strukturella personligheter hävdar ofta att de inte är kreativa. Det är klart att de är kreativa. Det är alla. Men alla har inte förmågan att släppa taget och låta kreativiteten kliva fram. Man tar tankens kraft och ställer sig i vägen för den egna kreativa inspirationen. Man vill ha kontroll. De flesta konstnärer däremot skapar ur ett tillstånd där tid och rum är sekundärt och man är i ett flow där man knappt vet om man ätit eller ej. Det är ett mycket behagligt tillstånd av frihet och DÅ sker inspirationen av sig självt. Intellektet backar och tankeverksamheten ställs nu på friläge en stund. Det är därför många använder skapande i ett helande terapeutiskt syfte eftersom förminskande tankar inte får så stort spelrum på den inre "spelplanen" Ett lugn infinner sig och må-bra-hormoner utsöndras rent fysiologiskt och en helande process påbörjas. 

Känslor är en ren emotionell reaktion på olika tankeprocesser. De uppstår i en exakt skärningspunkt mellan tanke och fysisk kropp. Det är alltså en ansamling energi som samlats pga tankar som huserat i vårt mentala medvetande och som nu är signaler till oss själva. Tillfredsställande tankar skapar s k goda känslor som harmoni, lycka, glädje. Förminskande tankar skapar frustration, rädsla, aggression osv. Testa själv. Prova att ha en riktigt arg piss-off tanke en stund och samtidigt en känsla av lycka, lätthet och kärleksfullhet. Det går inte jag lovar. Prova gärna tvärtom också. Tänk tankar av god, glad och kärleksfull karaktär och ha samtidigt en känsla av aggression och ilska. De kan inte vistas i ditt medvetande samtidigt. För den ena är ett resultat av den andre

Det här är lite provocerande jag vet. Många tänker förmodligen "jaha så nu påstår hon att det är mitt "fel" att jag mår si och så och jag ska kunna hjärntvätta mig och mina egna tankar" osv Jag ser det inte riktigt så. Jag ser det tvärtom. Vilken befrielse det är att själv ha mandat och kapacitet att ta hand om sig själv och sina känslor. Att använda sig av en inre klokare och friare del av sig till att tänka tankar av god karaktär. Vi kan använda verktyg som konstnärligt kreativt skapande, meditation, vandra i naturen, sport och träning mm mm. Det hjälper oss att friställa tankeverksamheten och existera en stund i ett icke-tänkande tillstånd av frid. Känslor av samma karaktär uppstår då av ren automatik. 

Tro nu inte att jag bara tänker "rätt" tankar och känner goda känslor dagarna i ända. Oh no, inte alls. Men jag lär mig mer och mer att ta hand om mig och mina tankar och känslor så att jag kan låta dem vara en signal och indikator till mig själv att jag behöver lyssna på mig och ev vidta vissa åtgärder för att nära den själ och kropp som jag har tillgång till. Jag lär mig mer och mer att omfamna alla känslor eftersom det är kroppens sätt tala om för mig att nu har egot visst tagit kommando här igen. 

Så ta hand om dig du vackra modiga själ. Du har kommit till den här världen av en unik anledning. Och du har tillgångar och styrkor som ingen annan i världen har. Låt dig blomma - vi andra behöver dig



tisdag 19 april 2016

Ett stycke komplicerad människa som målar och skriver mig till förståelse

Här följer några "nykläckta" illustrationer. Jag jobbar med ett uppdrag just nu där jag skapar för ett annat företag. (Eftersom inget är klart och ute i butik ännu så håller jag lite på vilket det är ett tag till) Det är så otroligt roligt och ger näring till min kreativitet och inspiration. Jag kan liksom  hämningslöst gå bananas och korsbefrukta mina ord med målningar som är hämtade rakt ur hjärtat. Allt med en tanke att glädja någon eller göra världen till en lite bättre plats att leva i . 

Jag hör att jag låter lite smått pretto här nu men va f.. jag tar den risken för det är så det känns. Många gånger är budskapet riktat till mig själv också. Tro för guds skull inte att inte jag själv behöver påminnas i vardagen om att livet är här och nu och en fantastisk gåva att förvalta på allra bästa sätt.

Jag kan meddela att anledningen till att jag utbildade mig till coach var nog i grunden att jag själv behövde en. Så bara för att jag pratar om att vara modig, ta vara på dagen och tro på mig själv så betyder det inte att jag är perfekt eller på något sätt fullärd. Tvärtom jag lär mig hela tiden. Och nyfikenheten gör mig visare och klokare men aldrig på något sätt "klar" med mig själv. 

 Jag är nog också ett stycke komplicerad människa som behöver skrivandet och målandet som en ventil för att förstå mig själv. Och i mötet med klienter lär jag mig samspelet och hittar fantastiska plattformar där vi tillsammans skapar förståelse för oss själva, varandra och vår omgivning. 

Ja livet är sannerligen spännande











måndag 18 april 2016

Ingen är vackrare än den som är brutalt sann mot sig själv


Citat ur boken : "Du är mer än du anar" av Tommy Hellsten

Ja ni som följt mig här på bloggen sedan tidernas begynnelse vet ju att jag älskar de här kloka äldre männen med teologisk inriktning. Det är bl a Owe Wikström, Tomas Sjödin, Olle Carlsson och så Tommy Hellsten då. De har en ödmjuk men ärlig inställning till livet, sig själva och sin omgivning. De försöker heller aldrig proklamera sin tro på andra. De är, för mig, också en motpol mot all kronisk jäkt som dränker våra vardagar idag. 

Jag har alltså precis läst ovan nämnda bok av den finske teologen, författaren och terapeuten Tommy Hellsten. Och jag kan bara instämma i hans kloka ord. Om vi vänder oss bort från oss själva och vår inre längtan kommer vi att uppleva att verkligheten levererar svårigheter till oss om och om igen. Egentligen rätt logiskt eftersom vi befinner oss i en diskrepans. I ett mellanrum mellan nuläget och det vi egentligen ÄR. En obalans som gör oss vilsna. 

Men om vi lever tätt intill vårt sanna jag och lyssnar till vårt inre befinner vi oss i det energi-utrymme vi är ämnade att vara i. Då börjar själen tala och verkligheten samarbetar. När vi är där är vi trygga, starka och otroligt vackra. Det är inte så att livet inte drabbar oss eller att motgångar försvinner för att vi lever tätt intill vårt sanna jag.  Alla har sin beskärda del. Men vi förhåller oss till det på ett nytt och mera kärleksfullt sätt. 

Det är inte lätt att lyssna på sin själ och följa sitt hjärta. Jag vet. Omgivningen och vårt västerländska leverne vill ju att vi ska leva normativt och "som alla andra" konventionellt. Och när vi bestämmer oss för att lyssna till själen leder det förr eller senare till konflikter. Det kommer alltid att vara någon som inte tycker om våra val som t ex kollegor, make/maka, barn eller föräldrar och vänner. Det krävs därför mod. Det är kostnaden för att leva i enlighet med sig själv. Men vinsten gör det värt det

 Om du vänder blicken och lyssnandet mot din själ i fast beslutsamhet att lyssna till den så börjar själen tala. Där har du den bästa coachen/terapeuten eller psykiatrikern för ditt liv. Ingen vet bättre än Du. Och ingen är vackrare än den som är brutalt sann mot sig själv och modigt håller hjärtat öppet för livets skeenden. Där står sig botox, solarium och allehanda smink sig rätt slätt. Äkta inre skönhet som lyser igenom sprickorna i fasaden gör en människa så förbannat vacker. Och idag ser jag dom människorna direkt


Kärlek och ljus till er alla




söndag 27 mars 2016

Kreativitet, sakletare och mirakel


Härom dagen fick jag träffa ett vackert litet nytt liv som kommit till jorden. En liten Malva som gjort en storslagen entré och gjort två nyblivna föräldrar så innerligt stolta
Det är lika stort mirakel varenda gång och jag kan aldrig sluta fascineras. Såklart skulle lilla Malva ha en alldeles egen tavla 
Så denna gjorde jag speciellt för det nya lilla livet som jag får äran att vara någon slags "gammelmoster till" 


Jag har ju alltid målat, tecknat och skapat. 
Man kan nog, utan att ljuga, kalla mig för sjukt kreativ. 
Jag målar, syr, klipper hår, skriver, sjunger, snickrar, renoverar möbler. Ja det finns nog inget hantverksmässigt som jag begränsar mig till att säga att jag inte kan.

Jo förresten det skulle vara att tova då. Tova ull. Men vänta bara. Innan ni vet ordet av så sitter jag här på tredje våningen med livsutsikt i Majorna och tovar ull i långa banor. Allt från tofflor till hjärtan och tavlor. Det har nämligen stått på min att-göra-lista en längre tid nu. Men min ena syster har nämligen lovat mig att lära upp mig på denna ädla konst. 

Ja jag kan ju inte tapetsera eller dreja heller förstås. Men det är ju bara för att jag inte försökt... 
Haha det gäller att ha samma livsinställning som Pippi Långstrump. 
"Det har jag aldrig provat så det kan jag nog alldeles säkert"


Jag är är även, likt Pippi, en riktig sakletare. Eller sakhittare kanske det mer borde definieras. Jag hittar potentiella konstverk överallt i naturen. Ta dessa tre t ex som är hittade på några av mina skogspromenader. En bräda blir till en madonnamålning. En tegelsten blir en ängel och en drivvedsbit blir en the-sky-is-the-limit-målning.
Det är sannerligen recycling på hög nivå. 
Och vem gillar inte det i dagens märkliga slit-och-släng-samhälle



Nu önskar jag eder alla en fin fortsättning på helgen

Och var rädd om varandra där ute.
Puss o kram