lördag 20 maj 2017

Tur att jag har livet som kastar omkull mig ibland så jag vaknar till








Jag är en konstnärssjäl 
En fluffig kropp som huserar ett vibrerande, fantiserande, tänkande "konstnärs-själv"
Ett själv som saknar konturer och fasta ramar
Jag tror att jag fick ett uppdrag när jag föddes: Ett uppdrag att skapa det som känns för att andra ska känna igen sig. Och därigenom bygga osynliga silvertrådar av medmänsklighet mellan människor
Nej jag har varken fått hybris eller har någon övertro på att jag är bättre än någon annan. Vi hänger ju ihop så vi är alla lika. 

Men jag tror att vi har olika uppdrag redan den dagen vi slår upp ögonen för första gången. Olika unika gåvor och egenskaper att förvalta. Ett dharma (enl indisk kultur "den moraliska lagen" eller "livsuppgiften") Och när vi lever i enlighet med vårt dharma kommer vi rätt i livet. Det är då vi känner att det känns lättare. Ja men ni känner väl igen den där känslan av att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och andningen saktar ner en smula alldeles av sig själv och vi liksom ler med insidan. Det är också då som vi "följer vår hjärta" som det så klyschigt låter. Flow

Och jag glömmer det här ibland. Tappar styrningen en smula och tar en omväg. Men nu kommer vi till det härliga i kråksången. Då kommer alltid livet in och kastar omkull mig, ruskar om mig lite och säger "Men hörru Karlsson nu är du ute på villovägar igen, upp och hoppa det är DIT du ska" 

Intressant det där. Och eftersom jag har en analytisk liten liten gen inom mig kan jag inte låta bli att tänka varför jag gång på gång gör om samma sak. 

Nåja thats life. Var rädd om dig och för guds skull gör det som får din själ att blomma, för livet är ditt och livet är nu. Men ha också tillit till att allt som ska ske kommer att ske. Men inte förrän det är dags. Du är alltid värd det bästa

måndag 15 maj 2017

Håll i dig nu Karlsson och hav förtröstan för nu testas du på riktigt



Att känna sorg är fan livet hard core

Känner mig ensammast i världen just nu 
men vill ändå inte träffa en enda själ
Livet gör ont. Jag gör ont 
Och tilliten är inte här
Men jag har tillit till det

Jag försöker och jag kämpar
samtidigt som jag inte försöker alls och låter allt vara
Låter mig vara

Jag vet att allt har en mening och att allt är som det ska
Men jag är inte kroniskt lycklig
Jag är en orkan av känslor som kommer och går
Jag försöker vara modig i det och omfamna 
Ta emot
För det är i mina försök att undvika det som känns som jag annars går vilse
Jag vet, för jag har varit där förut

Jag spenderar mina dagar med att ömsom göra slut med gud 
och ömsom ha förtröstan till att allt är som det ska
till att i en tredje stund tröttna som fan på att känna så mycket hela tiden

Men jag antar att det är baksidan av att också vara en person med hjärtat på vid gavel
Det liksom inkluderar paketet 
Skuggsidan av att våga vara sårbar och skör inför livet 
Jag förställer mig inte
Jag är färdig med sådant 
Jag är ärlig, sann och skör ända in till hjärtat och förbi

Men jag frågar mig ändå gång på gång
Hur många ogråtna tårar finns det
Och hur många övergivna sorger inom mig har vaknat till liv och vill göra sig hörda
Dom hänger liksom på varandra
När man tillåter en sorg tar den med sig dom andra
Så nu står jag här modigt med hjärtat i handen och fickorna fulla av sorg
och allt är precis som det ska

//Emma


lördag 29 april 2017

"Jag skulle vilja vara kollega med mig därför att...."


Jag är ju en person som tänker mycket. Vänder, vrider, ifrågasätter, analyserar och håller låda där inne. Det är sådan jag alltid varit. Det tillhör nog mitt kreativa konstnärliga sinnelag. Jag läste en otroligt intressant artikel i ämnet förresten. Läs den gärna HÄR
 I den förklarar man detta så här:

"Tankeverksamheten saktar aldrig in. Den kreativas sinne drivs framförallt av en intensiv nyfikenhet och att försöka gå ned i tempo eller på något vis hitta en pausknapp är totalt omöjligt. Detta kan ibland vara utmattande, både för personen själv och människor i dennes närhet; men det är också en ovärderlig källa till roliga, galna och ofta okonventionella idéer."

Nåväl att vara en kreativ konstnärssjäl med en tankeverksamhet som aldrig saktar in leder ju också till enormt många konsekvensanalyser av allehanda slag. Och en av dessa är den som jag funderat lite på i veckan. Det är det här med hur människor fungerar och inte fungerar i grupper. Vilken plats de tar, hur de engagerar sig och hur mycket laganda och sportslighet för "laget" man känner. Det är otroligt intressant att se hur olika vi är och framför allt hur olikheterna tar sig uttryck när vi klumpas ihop i grupper. Framför allt på våra arbetsplatser. Jag arbetar ju med detta i min profession som coach och utvecklare. 
Men nu har jag ju under en tid också ingått själv i en grupp där jag är förvärvsanställd och kan se saker från andra sida så att säga. Högst nyttigt för perspektivet. Det som belysts ännu mer för mig på sistone det är att vissa människor lägger ner allt de har i sitt arbete . De investerar hela sitt mänskliga kapital för arbetsplatsen i allmänhet och för gruppen i synnerhet. Medan andra inte alls har något större engagemang i arbetsplatsens utveckling och inte heller har förmågan att se lagets/gruppens kollektiva mående. De sistnämnda anser sig heller aldrig delaktiga i den psykosociala miljön, utan bara arbetar utifrån det egna perspektivet och den egna arbetsrollen. 
De här två ytterligheterna krockar ofta, vilket är lätt att förstå. Såvida man inte har en ledare/chef som uppmärksammat detta och skapar förutsättningar och driver framåt på ett observant och medmänskligt sätt. Men jag anser självklart att varje medarbetare bär det största ansvaret i detta. 
Vem är jag på den här skalan då? Ja jag är nog någonstans i mitten. Jag anser att om jag valt att skriva på ett anställningskontrakt så har jag också valt att sälja en del av min tid till en arbetsgivare. Då är det min förbannade skyldighet att göra så gott jag kan med de förutsättningar jag har. Det bor allt en relativt hög arbetsmoral i mig. Men jag anser ändå att det bara är ett jobb - det är inte ett liv. Det får aldrig kosta min hälsa eller mitt välmående. Och jag är skyldig både mig själv, mina kollegor och min arbetsgivare att lämna platsen och skutta vidare till en annan om jag inte kan ge mitt engagemang.  Det här är varken rätt eller fel. Det är bara mitt sätt att se det hela. 
Jag tror att det är bra att med jämna och ojämna mellanrum sätta sig ner och fylla i dessa två meningar för att få en liten inblick på sig själv som kollega och medarbetare. 

*  "Jag skulle vilja vara kollega med mig därför att...." 
*  "Jag skulle inte vilja vara kollega med mig därför att..."

Men sammanfattningsvis vill jag åter igen poängtera att oj, vad nyttigt det är för mig som coach och utvecklare att ingå i ett sammanhang där det är en viss friktion och obalans för att inte bara teoretiskt erfara hur gruppsammansättningar fungerar och inte fungerar.
Vem är du på din arbetsplats och hur fungerar det hos er? 

tisdag 18 april 2017

Utförsäljning på gamla originalmålingar

Var sak har sin tid och nu är tiden över för dessa originalmålningar. De flesta har levt ett liv som original för konstryck i en viss begränsad upplaga. Vissa har inte ens varit upptryckta i kopior alls. Nu stundar nya tider med nya motiv och jag behöver rensa bort lite energier för att kunna skapa nytt :) Så nu säljer jag ut dessa original till halva priset. Jag tar 1 200,- för ett liknande original i A4 storlek på akvarellpapper annars. Nu kostar de endast 600,-/ original. Dessutom fraktfritt inom Sverige. Köper du flera får du dom för 500,-. 
Skicka mail till emma@livskrafteremma.com om du är intresserad


Först till kvarn... <3
SÅLD

SÅLD

SÅLD

SÅLD

SÅLD


SÅLD


SÅLD


SÅLD


SÅLD

SÅLD



SÅLD


SÅLD

SÅLD

SÅLD

SÅLD


SÅLD

SÅLD



fredag 14 april 2017

Livets mening vecklar ut sig medan man pågår



Våren är här på riktigt. Påsken träder in med sina sedvanliga traditioner för de flesta  i vår del av världen. Jag är väl kanske inget jättestor fan av påsken som sådan. Men jag älskar god mat, sammankomster och firanden. Så varför inte fånga möjligheten när den ges. 

Solen har väckt mig tillsammans med den ystra fågelsången som trängde genom sovrumsfönstret. Vilken morgonpigg knickedick kan ligga kvar då? Inte jag iaf. Nej upp och ut. Ensampromenad och filosofistund i vitsippsbacken. Tid att låta mig och tankarna umgås utan avbrott. (Ja ok, det kom allt en liten bukett med hem till glasskålen på köksbordet också. Jag är ju fortfarande den där lilla flickan som inte kan låta bli att plocka blommor när jag ser dom.)

 Jag känner att föränderliga vindar står i färd med att blåsa in i mitt liv och jag försöker hitta något slags fäste att hålla fokus på. Jag vill stå stilla i tillit och låta livet visa mig mirakel. Men jag vill samtidigt ta kommando och hålla mig på en väg som tar mig dit jag själv verkligen VILL. Det är av stort värde att veta sitt mission med det här livet liksom. Sitt dharma. Men eftersom livets mening vecklar ut sig medan man pågår, som Sara Paborn skriver i en av sina dikter, så gäller det att inte fastna i ett slags "livslyckeletande". Man missar så lätt det gnistrande nuet då. Ja ni vet det där omtalade nuet där livet faktiskt bor. 

Nu stundar 6 dagar med promenader, yoga, måleri, alldeles för mycket kaffe, kulinariska sammankomster med alla mina skitvackra ungar, hundpussar, skrivarstunder, böcker och reflektion reflektion och ja just ja lite reflektion också.

Livet kallar

Glad Påsk 

måndag 10 april 2017

En (livs)konstnär och mästare på så många sätt


En inspirerande liten film där mästaren Mooji skapar ett verk
En(livs)konstnär av rang på så många sätt

Här nedan också några målningar som han gjort 
Målningar som har en inneboende vackert, andligt vibrerande nerv 
Han har ett formspråk som känns ärligt och innerligt






För er som inte vet vem Mooji är så kan jag berätta att han är en andlig ledare eller guru eller vad man nu vill välja att kalla honom

Anthony Paul Moo-Young, som han egentligen heter är känd under det självtagna namnet Mooji, Född 29 januari 1954 i Port Antonio på Jamaica





För mig är han en fantastisk vägledare som besitter en otrolig vishet och klokskap. 
Han förmedlar en livskunskap utan pekpinnar, dogmer och märkliga förlegade präglingar.  


För mig betyder han livet i sin renaste fria form och jag har lärt mig enormt mycket av honom. Om ni är nyfikna kan ni söka på honom på Youtube. Där finns en skatt av filmer att tillgå




tisdag 4 april 2017

Det är inte den som av andra tros vara lycklig som är det utan den som själv tror sig vara det


Skissar, tecknar, målar och lyssnar på klassisk musik varvat med soul och 80-talsdisco
Det sistnämnda mest för att det är så outgrundligt bra att fuldansa 
Jag mår bra av att fuldansa och sjunga för full hals
Ge mig hän i musiken
Det lyfter min själ

Idag skiner vårsolen. Om än lite försiktigt
Det slår mig att jag trivs så innerligt här i Majorna
Min stadsdel som är lite mer som en stad i staden
Ett eget litet alternativt universum 
En plats på jorden som har förankrats i mitt hjärta

Och tänka sig, nu har det öppnat en ny konstnärshandel i mina kvarter också. Det är nog jag som haft direktkontakt med något där uppe och önskat mig det så hårt att det vara bara tvunget att öppnas en sådan butik. 
Lagen om attraktion in action

Nej, back to färger penslar och pennor nu gott folk

Kom också ihåg att det är inte den som av andra tros vara lycklig som är det utan den som själv tror sig vara det 

Ta hand om er därute - livet vill er väl